Hej. Livet här, både på ont och gott. Vi myste och kysstes, vi promenerade och jag fick en hejdåkyss och ett "vi ses snart igen?" och jag svarade "hemskt gärna" och jag vet inte om han gillar mig eller inte men det verkar så. Jag hopppas det så himla mycket, för du är så fin och kysser så bra. ååh jag vill bara ha någon att hålla handen med, någon som möter mig utanför skolan med en varm trygg kram och ett leende på läpparna. Håller en kopp kaffe åt mig och dricker den långsamt tillsammans med honom i oktoberkylan. 
Ursh, kärleken är hopplös, vill inte ha de här lekarna, vill bara känna mig trygg med dig men hur ska jag bli tillräcklig för att du ska vilja kalla dig för 'min'?