himlen är tung av sorg
Känner mig lite borta, men det är både mysigt och bra, för då slipper jag känna lite. Stesolid och Lyrica, en Brooklyn Lager och kedjerökning. Det svider i ögonen, tårarna är nära, vill ha mer push - känna lycka i en minut är så himla värt det. Jag vill ha Therese här, jag vill ha alla mina vänner samlade på ett och samma ställe, jag vill vara lycklig.
skinny
känner mig smal och fin för idag fick jag på mig min favoritkjol från American Apparel. Och om ett tag ska jag dricka öl med min bästa Lina.
Genesis
Och så avskyr jag alla stargate-serier som går på 6an hela tiden. kan det bli tråkigare? tror inte det.
det är fest hos mig ikväll och hela världen är min
Hej! Såhär kan man se ut när man ska ha fest, katten är kelig och jag har haft en bra dag i skolan.
alla dom som jag känner är fulla av lögner
kände mig otroligt fab igår när det var fest på min skola och när jag träffade Lina och Emelie efteråt. Hade en oerhört fin kväll, och snart kommer Lina över med jäger och öl, bra grej! Förövrigt så är jag lite småkär i mina lösögonfransar. Vill ha de hela tiden! Och så sov jag ända till klockan två idag, det behövdes verkligen.
Hörrödu, hörrö hur ere merej?
Veronicas nya skiva är verkligen asbra. Ikväll är det fest på min skola med temat "mad science", och sen ska jag träffa min bästa Lina. Lyckades ta mig till skolan idag också, där vi skar ut mönster i linoneum och tryckte på papper. Det var rätt kul faktiskt. Jag behöver plocka undan saker från mitt vardagsrumsbord men jag orkar verkligen inte. Är trött och orkeslös, ska snart klistra på mina lösögonfransar och bli fin.
smoke my dreams away
har sån satans skolångest igen, kan någon beretta varför jag har det? jag GILLAR ju min skola, och jag har snälla vänner där. Och jag har även klarat av att gå i nästan en hel vecka! Var bara borta i Måndags, och förmodligen ska jag dit nästa måndag med men alla har ju kommit så långt i lera och jag vet ingenting... Nej vad jag svamlar, det är bäst att jag sluta nu. adieu
behöver
försöker dämpa ångesten med öl och stesolid, det går inte så bra. Önskar jag hade någon att krama, behöver det nu.
Ångest
Hej! Skolan var helt okej, ritade stilleben på förmiddagen och efter lunch hade vi kroki. Det går bättre och bättre, men ångesten gnager i mig ändå. Det går liksom inte att distrahera oavsett hur fin jag gör mig för att få självkänslan att hoppa upp lite, eller hur mycket jag försöker trycka undan den. Det är förbaskat svårt.
She's got her lipstick on
hösten är här och det är likamed läppstift! Så himla bra! Det firas med skönsång till Håkan.
fu
Uppgivenheten
Jag vill att allt ska vara som förut. Vill klara av vardagen mer, vill inte känna mig såhär ensam och övergiven. Jag vill att det ska vara jag & Malin igen, så som det var när jag var femton. Då var hon min bästa vän, och det är hon fortfarande, men då var det verkligen bara vi två mot världen. Jag vill inte att pappa ska sälja sitt hus, jag får ångest varje gång jag tänker på det. Det är ju alla mina minnen, där i mitt flickrum. Där han höll mig i handen för första gången, där vi har skrattat så vi inte kan andas, där vi har gjort oss iordning inför konsert, där jag spenderade dagar och nätter gråtandes och skrattandes. Nu känns allt bara skit, så himla övergiven. Uppgiven, sönderriven. Jag kastas åt olika håll, fram och tillbaka. Sluta inte flörta med mig, jag ska lyckas vinna ditt hjärta!
festligheter
Jag är en storm från ingenstans, jag kan krossa ditt hjärta.
Vissa låtar får man bara ångest av. Jag vet inte vad det är med de, det har liksom inte hänt något dåligt (eller något alls för den delen heller) men jag får liksom en klump i bröstet när de spelas. Har även ångest över att jag är själv hemma en fredagkväll och ingen kan/vill ses. Tar en öl för att boosta Stesoliden en del, åh jag har så mycket jag vill säga till Johanna men jag vet inte hur jag ska formulera mig... livet känns bara så svårt. Jag tror jag är desperat efter någon att ringa mitt i natten bara för att säga; 'hej, jag tänker på dig' är det för mycket begärt? Ja, tydligen. Varför vill ingen bli min?
Min kropp är bara ett skal utan mening
Tesla har fått tonfisk, det tyckte hon mycket om. Jag röker för många cigaretter och glömde köpa ett nytt paket förut, men Jag vill inte gå ner för hissen har stannat mellan tredje och fjärde våningen. Jag bor på femte. Så jag sjunger på Håkanlåtar och hoppas du svarar snart. för du var solsken och jag var ensam. Jag vill se känn ingen sorg igen med mamma, den var så fin och bra. Har även haft en rätt bra dag i skolan, ritar bokuppslag med temat kusin vitamin och bokstäver, dvs. vi väljer ett stycke på en bokstav i alfabetsordning och gjorde illustrationer om det. Jag valde V, ramsan minns jag inte nu men det handlade om att någon grät så jag ritade en tjej som sitter och gråter med händerna för ansiktet. Mer om det när det är klart, då ska jag visa. Nu ska jag sjunga vidare och önska att jag var någon fin, en såndär person som alla automatiskt tycker om jättemycket.
Social Madness
Dethär med sociala spel är absolut inte min grej. Får liksom dubbla budskap, kan jag läsa dina tankar, tack? Hatar att ha borderline för jag lovar att det var det som förstörde något som kunde varit fint, känner mig töntig och desperat men jag vet ju inte ens vad jag vill. Jag vill bara bli kramad på natten och få pussar i nacken och ha någon att ringa vilken tid på dygnet det än är. Är det för mycket begärt? Tydligen.
Hjälp.
Och du sa att jag aldrig räcker till, med stesolid och diamanttårar.
Hjärtat bultar, blodet pumpar, lite panik möter glädje. Tankar snurrar, jorden snurrar. Lägg dig bredvid mig. Viska att jag är fin, lägg din hand i min.
Drömmar och Alkohol
En vän sa till mig häromveckan att man inte kan uppnå sina "mål" i drömmar. Typ, om man ska göra ett mål när man spelar fotboll så går aldrig bollen i mål. Minns inte varför det är så, men inatt drömde jag att jag skulle prova en fin klänning och jag kunde inte för livet få på mig denna klänning. Jag blev störd av personal som frågade hur det gick, telefonsamtal av polisen, en man som ville skjuta mig och så vidare. Så jag tror faktiskt att det stämmer, man kan inte uppnå sina minsta mål i en dröm. Psyket är sjukt. Precis som jag. Den enda känslan jag känner just nu är saknad. Och ångest, självfallet, men jag vill så gärna vara med honom. Min vrickade borderlinehjärna och hjärnspöken säger annat, jag är för på, jag är för lite, jag är inte tillräckligt. Men han är. Och jag är tråkig.
Du var himlen, och jag var ensam.
Du var himlen, och jag var ensam.
Och det är därför jag är rädd.
Du kysste sönder mina läppar till utsikten av ett sensommar stockholm. Mörkt, kallt, vi var de enda. ingen kunde se oss. Du tog min hand och höll om mig när jag sa att det var kallt. Det enda jag kan tänka på är dina ögon, din varma famn i min säng och hur fin du är. alldeles för fin för mig. Och jag hoppas du inte finner mig tråkig, för du är en såndär person som jag skulle passa bra med.
Livslust
Livslust.
Det är något jag saknar, jag har ingen men när jag var med dig hade jag åtmnstonde en anledning att fortsätta andas. Vad har jag nu? Ingenting. Jag har mina två ynka känslor: Ångest och Ledsen. Kluven. Jag känner mig delad i tu och det klister jag behöver är du. var är du? Kom hit nu, jag saknar din närhet.
En kall vind nuddar min bleka hy. Och jag känner igen mina vänner, ångest. Det är glödande kol och rivande. Knivskarpa järnklor som sticker och trycker. Hjärtat slår hårda plågsamma slag och jag undrar hur revbenen klarar av att stänga hjärtat inne och hålla det på plats. Jag undrar också när dagen kommer då jag faktiskt ser mitt hjärta ligga på marken och pumpa. Nersmutsat och förgiftat. GÅ HÄRIFRÅN. FÖRSVINN. Jag vet ju att det är det ni vill, jag är inte välkommen någonstans längre, ni är så genomskinliga och falska, jag förstår inte hur man kan vara så iskall mot någon som inte gjort något. Hej hjärnspöken.
Det är något jag saknar, jag har ingen men när jag var med dig hade jag åtmnstonde en anledning att fortsätta andas. Vad har jag nu? Ingenting. Jag har mina två ynka känslor: Ångest och Ledsen. Kluven. Jag känner mig delad i tu och det klister jag behöver är du. var är du? Kom hit nu, jag saknar din närhet.
En kall vind nuddar min bleka hy. Och jag känner igen mina vänner, ångest. Det är glödande kol och rivande. Knivskarpa järnklor som sticker och trycker. Hjärtat slår hårda plågsamma slag och jag undrar hur revbenen klarar av att stänga hjärtat inne och hålla det på plats. Jag undrar också när dagen kommer då jag faktiskt ser mitt hjärta ligga på marken och pumpa. Nersmutsat och förgiftat. GÅ HÄRIFRÅN. FÖRSVINN. Jag vet ju att det är det ni vill, jag är inte välkommen någonstans längre, ni är så genomskinliga och falska, jag förstår inte hur man kan vara så iskall mot någon som inte gjort något. Hej hjärnspöken.
