Livslust. 
Det är något jag saknar, jag har ingen men när jag var med dig hade jag åtmnstonde en anledning att fortsätta andas. Vad har jag nu? Ingenting. Jag har mina två ynka känslor: Ångest och Ledsen. Kluven. Jag känner mig delad i tu och det klister jag behöver är du. var är du? Kom hit nu, jag saknar din närhet. 

En kall vind nuddar min bleka hy. Och jag känner igen mina vänner, ångest. Det är glödande kol och rivande. Knivskarpa järnklor som sticker och trycker. Hjärtat slår hårda plågsamma slag och jag undrar hur revbenen klarar av att stänga hjärtat inne och hålla det på plats. Jag undrar också när dagen kommer då jag faktiskt ser mitt hjärta ligga på marken och pumpa. Nersmutsat och förgiftat. GÅ HÄRIFRÅN. FÖRSVINN. Jag vet ju att det är det ni vill, jag är inte välkommen någonstans längre, ni är så genomskinliga och falska, jag förstår inte  hur man kan vara så iskall mot någon som inte gjort något. Hej hjärnspöken.