Vissa låtar får man bara ångest av. Jag vet inte vad det är med de, det har liksom inte hänt något dåligt (eller något alls för den delen heller) men jag får liksom en klump i bröstet när de spelas. Har även ångest över att jag är själv hemma en fredagkväll och ingen kan/vill ses. Tar en öl för att boosta Stesoliden en del, åh jag har så mycket jag vill säga till Johanna men jag vet inte hur jag ska formulera mig... livet känns bara så svårt. Jag tror jag är desperat efter någon att ringa mitt i natten bara för att säga; 'hej, jag tänker på dig' är det för mycket begärt? Ja, tydligen. Varför vill ingen bli min?