Har haft en blogg påsidan om där jag skriver ut alla mina känslor, och tycker ju om dethär bloggnamnet och det är en liten del av den jag brukade vara. Så jag tänkte kanske att jag skulle hittatillbaka till den lilla bortglömda person som kanske finns innanför mig. 
Men i övrigt är allting förjävligt. tänker lägga upp bilder och försöka peppa mig och livet här. Men himlen är fylld av mörka moln, nästa lika mörka som de inuti mig. det är ungefär så jag känner. När jag pratar, ingen lyssnar, blir konstant avbruten och ingen verkar bry sig om det jag har att vilja säga. Det är aldrig någon som lyssnar. det är ingen som hö rmig. Jag är som en dimma, jag är bara där. Men varför? Det är ingen som vet, eller bryr sig om det för den delen heller.